.... hur det var när man hade fått sitt körkort i handen. Känslan att plötsligt kunna vara fri att köra själv utan att någon säger: Gör si eller gör så. I värsta fall kanske du får höra såsom min lärare sa: Om du kör så här dåligt kommer du aldrig att få körkortet. Pedagogiskt och bra eller hur? Men jag fick körkortet!!

Min storasyster fick körkortet före mig och jag minns första veckan likt en ångestfylld mardröm...eftersom min syster körde fort, och dessutom ganska slarvigt, en liten blå Ford Fiesta ,som fick vara med på diverse små äventyr. Efter att ha varit på en fotbollsträning skulle vi så hemåt...med Forrrden...jag sitter fram och givetvis min syster vid ratten. Denna dag har det också befunnit sig några killar på träningen, som åker samtidigt som oss. I den bilen är föraren en något mer van bilförare än min syster, men för att imponera hakar vi på.  Bilarna rusar iväg (så snabbt som en Fiesta nu förmår) efter en smal, grusig och kurvig väg. Våran lilla Ford hamnar efter den andre bilen men min syster gör sitt bästa för att hänga med i fartens alla virvlar. Plötsligt när vi ska passera en liten smal bro, med stup på bägge sidor, får hon en sladd som heter duga. Bilen snurrar därefter runt flera gånger på bron,  utan att ens nudda vid broräcket, för att sedan stanna i motsatt kör-riktning. Jag är något skakig och en aningens chockad när jag ömkligt piper fram till min syster: Måste du vända här på bron????